To change direction

När jag blev uppsagd från mitt senaste jobb var det många som undrade över vad jag skulle göra härnäst? Har jag tänkt på hur gammal jag är? För att inte tala om, om jag verkligen funderat på hur svårt det kommer vara för mig att få jobb? Jag svarade uppriktigt att jag inte visste vad jag skulle göra, och att jag i ärlighetens namn faktiskt inte lagt så mycket energi på att söka nytt jobb. Och jag kände mig inte mer manad direkt när det enda som kom ur folks mun var hur eländigt, jobbigt och frustrerande den här situationen borde vara för mig. 

Jag skriver borde vara, för det var inte stressigt för mig. Tvärtom. Jag såg det här som en otrolig möjlighet att skapa det liv jag själv vill ha. Nu, utan jobb, blev jag faktiskt tvungen att göra det jag alltid drömt om. Jag hade kunnat fördriva dagarna med att titta på dåliga repriser på tvn, istället gick jag upp som vanligt (med skillnaden att jag tillät mig själv sova så länge som min kropp tyckte jag behövde det), sen börjar min arbetsdag. Och den varar tills jag går och lägger mig.

Jag är och var fast besluten att göra något som jag längtar efter, något som fyller mina dagar med mening. Att vända på papper och gå runt med en kaffekopp i handen och prata om vädrets vara eller inte vara, är inte min melodi. Innerst inne har jag alltid vetat vad jag är bra på, jag är en duktig entreprenör, social, framåt, energisk, driven. Vilket jobb som helst där man inte känner sig 100% dedikerad, tar musten ur dig, eller som min man uttryckte så väl “ditt jobb dödar dig själsligt”. 

Den sista månaden blev jag arbetsbefriad, jag bestämde mig från början att jag skulle ta det lugnt den första veckan, och bara göra det jag känner för: vila, ta promenader i skogen med hunden, varva ner, allt för att ge utrymme för min kreativa sida. Jag vet av erfarenhet att jag inte kan tvinga mig själv att vara kreativ, det måste få komma av sig självt. Många kanske skulle bli stressade över att inte ha en plan, men hela tiden hade jag fullt förtroende för att “det” skulle komma till mig när jag var redo för det. Jag såg ständigt nya tecken på att jag är på rätt väg. Om det är slumpen eller att min hjärna helt sonika switchat till ett helt nytt läge låter jag vara osagt. 

Redan vecka två kände jag hur det fullkomligen sprudlade i kroppen. Jag skrev så tangenterna glödde, letade inspirationskällor, bokade möten med framtida samarbetspartners. I’m on fire! Jag vet att jag kommer stöta på problem, tvivelmakare och negativism. Men jag har bestämt mig för att driva Telling My Story, för jag tror så otroligt starkt på det! Och hur som helst ger en dag med Telling My Story mig tiotusen gånger mer än något annat jobb gjort.

Jag klämde även in en anställningsintervju. Det var en pigg och glad VD jag träffade, och vi hade en förvånansvärt öppen dialog. Jag vet inte om det här är åldersbetingat, men jag var mig själv till fullo. För om man inte gillar den jag är, då ska jag inte vara på den arbetsplatsen. Ibland har jag haft en tendens att hålla tillbaka, för att passa in bättre. Det har allt som oftast skitigt sig rätt fort. Arbetsgivaren var toppen och intervjun gick bra, men under intervjun var det en fråga som snurrade nonstop “är det här vägen att gå för att skapa det liv jag vill ha?” Svaret på den frågan var lika uppenbar som jobbig. Nej var svaret. Det kommer leda mig i rakt motsatt riktning, så långt ifrån där jag vill vara. I skrivande stund har jag precis fått besked om att jag gått vidare i processen, och det känns självklart bra för självförtroendet att bli vald bland många andra sökanden. Men ville jag det här?

Med tanke på att jag bor i en mindre stad och där jobberbjudanden inte duggar tätt direkt, så kanske man generellt varken kan eller ska kosta på sig att tacka nej, utan man tar det som erbjuds. Men om jag tackade ja till en heltidstjänst, skulle jag raskt halka tillbaka till det jag precis kommit ut från, det vill säga komma hem utan ett uns energi, energi som jag istället lagt på någon annans företagande. Jag skulle vara både korkad och naiv om jag trodde att jag helhjärtat skulle kunna driva Telling My Story samtidigt som jag arbetade heltid. Bevisligen har det inte fungerat historiskt, och kommer således inte fungera nu heller.

Ibland är en ny riktning självvald, ibland är det yttre faktorer som spelar in. Men någonting som blev starkare för mig än något annat i det här nya jag skulle ta mig an, var mina reflektioner över det senaste jobbet jag haft. Förutom mat på bordet, vad gav det här jobbet mig? Nu kanske en del tycker att det här är ett lyxproblem, man ska vara tacksam, men i mitt fall handlar det faktiskt om överlevnad, harmoni och att varje dag få göra skillnad, på riktigt.

Jag valde att gå till en andra intervju, slöseri med både min och deras tid kan tyckas, men jag ville verkligen känna efter så jag tog rätt beslut. Nu fick jag möjlighet att utvärdera både jobberbjudandet och situationen. Även om hjärtat säger en sak, finns det ändå viktiga aspekter att ta hänsyn till. Ekonomin till exempel. Tyvärr så indexeras ju inte räkningarna ner bara för att man är arbetslös (det hade ju för all del varit väldigt tacknämligt).

Det kommer ta tid, det kommer inte vara enkelt, jag kommer få kämpa, jag kommer ha dåliga dagar. Men, bara efter två veckor stötte jag på en helt osannolik samarbetspartner. Just precis när jag befinner mig mitt i skapandet av Telling My Story, stöter jag på det här företaget. Slumpen eller mitt nya mindset? 

Ofta är vägen till beslutet av nya livsval mycket jobbigare och krångligare än beslutet i sig. Att byta riktning, oavsett vad det handlar om i livet, innebär dessutom också ofta att man behöver ta obekväma beslut på vägen, och göra uppoffringar som man helst sluppit. Men att verkligen få leva det liv jag vill ha och behöver, växer sig starkare för varje dag som går, så jag ser faktiskt ingenting annat än en ljus framtid med nya spännande möten och människor, en dag som jag reglerar själv, helt efter behov, tycke och smak.

Vilka viktiga, nya riktningar har du tagit i livet? Vad gjorde du? Hur kom det sig att du tillslut tog steget och bestämde dig? Och inte minst, vad ledde det till?

Vi är nyfikna på din historia, hör av dig på contact@tellingmystory.se

Till nästa gång, ta hand om dig!

Jessica